Här om morgonen när jag var på väg hem efter en stureplansstängning såg jag ett par killar som spöade en annan kille. Det är väl inget man höjer sådär jättemycket på ögonbrynen åt klockan halv sex på natten men det här var lite speciellt. Efter att de ganska snabbt hade knockat sitt offer började en av förövarna att hoppa den insomnade på ansiktet och det hela såg makabert och ondskefullt ut. Han hoppade kanske tre gånger innan de sprang iväg mot tunnelbanan och mitt håll. Eftersom undertecknad, på fyllan, tror sig ha superhjältekrafter så ville jag upplysa ungdomarna om hyfs och sociala spelregler så, jag stoppade hopparen genom en lätt knuff och en del morrande. De började givetvis jiddra och en kortare knuffväxling skedde innan jag fick det psykologiska övertaget. När det väl infann sig tvingade jag dem med hot om våld att gå tillbaks till offret och kolla att han levde, och sen att ringa ambulans.
Nu till saken... Den smarta lösningen vid den situationen hade ju givetvis varit att låta dem springa iväg och sedan skynda mig fram till offret för att ge honom någon slags första hjälpen. Istället för att vara smart ödslade jag en massa tid på att läxa upp förövarna och sedan tvinga dem att gå fram till offret igen.
Tillfredsställelsen av att ha förnedrat de där fega kräken var dock så stor efteråt, att av alla alternativ var det jag valde helt överlägset bäst.
